1: Konstruktion av lådor:

Vas är baselementets "ekvivalentvolym" och anges av tillverkaren.
Qts är baselementets Q-värde "godhetstal" och anges av tillverkaren.
Fo är baselementets "resonansfrekvens i fri luft" och anges av tillverkaren.

Formler för slutna lådor:
Slutna lådor används ofta i konstruktioner som har ambitionen att låta naturtroget, det är dock relativt svårt att få högtalaren att klara djupa bastoner, framförallt om lådan är liten.

Volymen för en sluten låda kan beräknas med formeln:

Resonansfrekvensen beräknas med formeln:

Formler för basreflexlådor:
Basreflexlådor är den vanligaste konstruktionen i rimligt prissatta högtalare, anledningen är att det är enklare att få högtalaren att återge relativt djupa bastoner, framförallt om lådan inte är så stor, belackarna anser dock att basen lätt blir "bumlig" och indistinkt.

Volymen för en basreflexlåda kan beräknas med formeln:

Basreflexröret kan beräknas med formeln:

L är basreflexrörets längd (i meter).
Använd gärna ett rör där du kan justera längden, när konstruktionen är klar byter du ut det mot ett stadigare rör som fästes ordentligt i lådan.
D är basreflexrörets diameter (i meter).
Välj så stor diameter som lådans djup tillåter så minskar du effekten "blåsljud"
V är lådans volym (i liter).
F är vald frekvens, det är här du skall använda mätinstrument och öron.
Många väljer frekvens efter lådkonstruktionens eller elementets resonans, då kommer basreflexröret att samverka med denna och ge ett kraftigt bastillskott som tilltalar alla disco eller bilstereoanhängare, -gör inte så! Plugga igen röret med dämpmaterial och försök mäta upp frekvensgången. Ta bort pluggen och försök sedan anpassa rörets längd så att ljudet ur röret "drar ut" frekvenskurvan några Hz nedåt i basområdet. Ta inte i så att du förstör alltihop, 10 talet Hz i "extra basdjup"är vad du kan få ut av en basreflexkonstruktion.

2: Konstruktion av filter:

Filter till en högtalare kan vara av aktiv eller passiv typ, aktiva filter används före slutstegen och du använder ett separat slutsteg för varje högtalarelement. Passiva filter sitter oftast inuti högtalarlådan och jobbar med med de höga effekterna som slutsteget lämnar.

Aktiva filter har många fördelar före passiva, fasfel minimeras och filtret kan därför göras brantare vilket gör att elementen distorderar mindre. Problemet är att det krävs ett slutsteg per högtalarelement och en massa kablar. Passiva filter för låga frekvenser tenderar också att bli stora och mycket dyra.

Formler för passiva filter:
C är kondensatorer, välj sådana av hög kvalitet, polypropylen, polykarbonat osv. -ej elektrolyter.(parallellkoppla gärna olika typer)
L är induktanser (drosslar) och skall vara luftlindade (utan metallkärna) koppartråden skall vara tjock för låg egen resistans.

12dB filter:
De flesta högtalare använder sig av 12dB filter, fördelen är att energin ovanför delningsfrekvensen minimeras och diskanten brinner inte upp lika lätt om du överbelastar högtalaren, problemet är fasfelen som genereras i de induktiva komponenterna (drosslarna).

Filterkomponenter i denna tabell:

6dB filter:
De högtalare som använder sig av 6dB filter har oftast vädigt tåliga element och är väl specificerade. Fördelen är att fasfelen minimeras men problem kan uppstå om man ex. överstyr slutsteget och mycket energi i form av övertoner når diskantelementet som då riskerar att brinna upp.

Filterkomponenter i denna tabell: